Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den Helige Ande var ännu då icke på färde,[1] och något rätt
förkrossadt hjärta fans icke i hela församlingen.»
Det andeliga stormvädret, som rensade den qvalmiga, af
sedeslöshetens miasmer uppfylda luften i dessa nordliga bygder
var nu i annalkande. Under 1846 års vinter började folk från
alla håll strömma till kyrkan. Denna blef fyld till trängsel,
och församlingens klockare, som förut icke plägat öfvervara
predikan utan under tiden för densamma hafva sin plats
utanför kyrkdörren, rökande sin pipa, slapp nu icke ut ur
kyrkan, utan blef tvungen att «sitta stilla i klockarbänken och
höra på predikan, hvarest äfven hans andeliga och mörka
skuggfigur utmålades så pass tydligt, att hela församlingen
vände sina blickar till honom,» ett sätt att predika, som
långt ifrån att kunna rekommenderas till efterföljd,
knappast torde få anses enligt svensk kyrkolag tillåtligt.[2]
Oförtrutet fortfor Læstadius att sålunda för en talrikare
åhörarekrets förkunna lagen i det mest hänsynslösa språk och
nedlägga bestraffningens ord i liknelser, hvilka voro till den
grad blottade på all hyfsning, att endast församlingens låga
kulturgrad kan förklara möjligheten af deras användande.
Väckelser förekommo allt mer, men först ett år efter det
Læstadius börjat ringa de sofvande samveten till doms och
med lagens svärd sarga de hårda hjertan inträffade, att några
ibland hans åhörare erhöllo af evangelium förvissning om nåd
och dermed hugsvalelse och frid. «Då började de första
nådemärkena att visa sig. En lappkvinna, som länge stått under
lagen, blef försonad eller benådad den 5 december 1845.»
Märkvärdigt är, att Læstadius, för hvilken benådning och
nådesförvissning tyckas sammanfalla i tiden, om ej i begreppet,
låter denna tilldragelse stå i sammanhang med ett jordskalf,
som samtidigt inträffade. Och detta sammanhang söker han
bevisa dermed, att den evangeliska historien visat, att de
märkligaste tilldragelser i nådens rike varit ufmärkte af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
