Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•1l>
I ars Levi I.m tadius.
eller inoin mig; dock synes det troligast, att blixtarne eller
Ijungcldariie, som jag sett, varit i mitt eget hjerta. Om
julaftonen 1Q4T under mitt gående till kyrkan, da jag aug
kyrkovägen vara full mod folk, ti.illades mitt hjerta af en inre blixt
eller ljungeld, hvilken jag k.int liera gånger vid dylika
till-lällen; det var likasom en ljusare lläkt ifrån en högre verld.
Åskådningen af den till kyrkan strömmande folkmassan
uppväckte nämligen en lljktig känsla, hvilken Hög som en blixt
genom hjertat och åtföljdes af den lika hastigt pallygande
tanken skall jag usling vara dessa blindes ledare till
evig-lii ti i ? Några sekunder derefter säg jag en stor ljus laga
utströmma från kjikotaket i Karesuando uti sydlig riktning.
Samma afton hade. n.igra af församlingens medlemmar sett
smil svarta vålnader flaxande omkring de upptända ljusen i
ljuskronan. Det föreföll siaren a, som skulle dessa små svarta
vålnader halva mycken lust att släcka ut Ijm n; men
förgäfves Att dessa ljungeldar, som jag sag förmodligen i mitt
eget hjerta, kommo fran Sinai berg och voro en åskådning af
mitt eget inre tillstånd, kan slutas deraf, att da jag n.igon
gang senare varit uti en härd kamp och strid med djefvulen
(Luther, Paulus) eller lagen, som bor i mina lemmar (P.iulus),
hvilken strid Luther kallar djefvulens anfäktningar», sä
uppenbarade sig det onda, det vill säga den djefvul, som bor inom
menniskan sjelf, såsom en person, som ville draga mig ut
genom fönstret. Vid ett annat tillfälle uppenbarade sig detta
onda som en björn, som lag under sängen och försökte lyfta
upp sängen, ehuru det icke lyckades. Ln annan gång sag jag
den store draken visa sina tänder at mig (och det ar redan
bi kaut tor denna tidnings läsare’, huru den gamle ormen
visat tänderna at niigj. Sådana askadningar komma frän
menniskans inre eller fran den andeverld, som finnes inom
menniskan sjelf» o. s. v
D ssa sista ord af LiCstadius synas innebära det
litifvud-sakliga af hans egen förklaring öfver det visionära tillstånd,
hvari ban sjelf och liera af hans åhörare, enligt hans uppgift,
befunnit sig. »Så vida», säger han på ett annat ställe,
"synden i sina mångfaldiga yttringar verkligen linnes i
menniskonaturen, emedan synden till sitt väsende icke ar någon tom
\) ICns ropande» rust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
