Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den man som framkallade och ledde denna rörelse, var
visserligen begåfvad med ett skarpt förstånd, och tillika med
en mycket liflig, att inte säga tygellös fantasi. Detta vållade
att han sjelf hade lätt att komma i ett visionärt tillstånd då
dem öfverretning, som framkallades av en daglig själsspänning
på den tid rörelsen utbröt, gjorde det möjligt, att hans inre
förnimmelser objektiverade sig i det yttre. Det är då lätt
att begripa, att härigenom en öfvertro på omedelbara
uppenbarelser från den öfre verlden skulle göra sig gällande hos
hans vänner och anhängare. Derjämte, i anseende till det
materialistiska grunddraget i hans verldsåskådning, benägen
att sammanblanda det rent andeliga och det fysiska, det
öfvernaturliga och det naturliga, kunde han icke i sina
trosvänners oartikulerade och krampaktigt extatiska rörelser
se någonting annat än omedelbara verkningar av Guds heliga
ande, utan att han med glädje i dessa ljud och rörelser såg
någonting utomordentligt, som måste vara med, der folket
skulle lyftas ifrån ett utomordentligt religiöst och sedligt
förfall. Det var då icke underligt, att hans vänner trodde de
s. k. liikutuksia tillhöra omvändelsens och det andeliga lifvets
[...nde]. Vidare måste vi erinra om några först påpekade
egenheter i Læstadii karaktär. Uppfostrad som han var i
fattigdom och brist, med dystra minnen från sin barndoms-
och ungdoms-tid, hade han fått en viss sträfhet i sitt sätt,
hvarjämte den långa tid han bodde ibland ett folk på en
mycket låg kulturgrad ej var egnat att öfva honom i
grannlagenhet, för hvilken han hade så litet naturlig fallenhet som
möjligt. Benägen för fanatism hade han slutligen efter sin
egen bekännelse ett andeligt hat till verlden, icke blott dess
väsende, utan äfven dess form, hvilket nogsamt bevisade sig
af hans tal och skrifter, ett hat som dock framstod från en
bakgrund av kärlek — sådana motsatser rymmas i det
förunderliga menniskohjertat. Det var de icke att undra på, att
han gillade det legendariska biktförhör och det sedeliga
bannande, som framkallade så mycken ovilja mot hans person
och det sätt, hvarpå han befrämjade den sak, som blef hans
livs uppgift. Men när den beundrade hufvudmannen för
»läsarne» i Torne lappmark ansåg ifrågavarande fanatiska
yttringar af ett vaknadt religionsnit tillbörliga kunde man ej
vänta bättre af personer, som stode så långt under den förre
i bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
