Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta syntes, fanatiska utbrott, hvilka dock vore en längtan efter
honom, som allena kan gifva lif åt själen».
Den väckelse, som visade sig ibland lapparne i den norska
församlingen, synes från början på det hela hafva haft
ungefärligen samma karaktär, som den inom Læstadii egen
verkningskrets. Det var först efter dennes afflyttning från Karesuando till
Pajala, som de religiösa förhållandena i Koutokeino började
erhålla en mera sjelfständig prägel. Sannolikt finnes en
hufvudsaklig orsak härtill i Læstadii förflyttning från orten, som ägde
rum 1849, då han utbytte sin verkningskrets i Karesuando mot
den i Pajala. Lapparne voro beröfvade den mans ledning, som
hade deras största förtroende. Deras egen prest boende i en
aflägsen församling och endast en kort tid uppehållande sig i deras,
intog, såsom det synes, en för deras religiösa lifsåskådning
främmande ståndpunkt, och han kände dessutom ej deras språk. Den
af kärlek till det lapska folkets upplysning brinnande
Stockfleth torde icke, med sitt vidsträckta arbetsfält, hafva haft
tillfälle att så ofta, som nödigt var, besöka församlingen. Alltnog,
det arma folket hade kommit under några lika fanatiske som
okunnige hufvudmäns ledning. Dessa, tillhörande den lapska
nationen, hade förledt många koutokeinobor, hufvudsakligen
ibland nomadlapparne, att omfatta villfarelser, som visst icke till
sin hufvudriktning äro ovanliga i kyrkans historia, men icke
derföre mindre sorgliga. Dessa villfarelser bestodo deruti, att de
grundade barnaskapet på några inre rörelser och förnimmelser,
oberoende af nådemedlen, samt ansågo sig få allt högre sådana
förnimmelser och uppenbarelser, hvadan de till slut hade de allra
högsta begrepp om sin egen andlighet och trodde sig omätligt
upphöjda öfver hela den öfriga menskligheten. Kallande sig
sjelfva andlige, uppträdde de myndigt och våldsamt emot olika
tänkande samt skrämde sina motståndare till tystnad. Till
ytterlighet fanatiske, foro de fram på ett bullrande och hojtande
sätt, hoppade och skreko och betedde sig i högsta grad
ursinnigt. Med våld ville de göra sina åsigter gällande. Icke nog
att de förbannade dem som ej antogo deras lära och således
icke «hade Anden», misshandlade de dem äfven. Deras fanatism
gick äfven till ursinne. Icke blott anseende sig genom sin rena
andenatur upphöjde öfver ordet och sakramenten och syndfrie,
ändock de kunde tillåta sig hvad som helst, förklarade de, att
de hvar och en för sig vore Kristus. Læstadius söker i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
