- Project Runeberg -  Lars Levi Læstadius. En kyrlig tidsbild /
78

(1876) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin mot domkapitlet visade ohörsamhet genom vägran att de
äskade förklaringarne meddela, som ock för de ohöfviska och
opassande uttryck han sig tillåtit, skulle erhålla en lämplig
föreställning och förmaning, hvilken, sedan detta beslut vunnit laga
kraft, komme att skriftligen uppsättas och honom genom
vederbörande kontraktsprost meddelas, sedan han blifvit till denne
inkallad. Öfver detta utslag anfördes besvär hos hofrätten, men
den klagandes ombud i hufvudstaden skickade diariibeviset, icke
till domkapitlet, utan till Læstadius, och då denne i anseende
till det stora afståndet emellan Pajala och Hernösand och den
tröga postgången emellan den förra orten och Haparanda, icke
kunde inom föreskrifven tid bringa beviset fram till vederbörligt
ställe, blefvo besvären ej upptagna till pröfning. Domkapitlets
utslag vann således laga kraft, och Læstadius måste resa ned
till Neder-Torneå, der domkapitlets skriftliga föreställningar och
varningar eller s. k. skrapa honom meddelades af den gamle
kontraktsprosten. Ehuru tillrättavisningen då emottogs med
passivitet, var det dock långt ifrån att rättvisan af densamma
erkändes af den tillrättavisade. Denne sökte tvärtom sedermera i
sin tidning «En ropandes röst» bevisa, att han blifvit olagligt
behandlad, enär anklagelseskrifterna icke hade den form lag
föreskrifver, och Læstadius vore mera bunden vid konungens
författningar än vid en underordnad embetsmyndighets olagliga
föreskrifter. Beträffande det opassande skrifsättet, förklarade han
det vara en «oemotsäglig sanning, att den ortodoxa gallans
inflytelse på hjernan var den rätta anledningen till anklagelserna,
kanske äfven till den meddelade skrapan». Med samma bittra


ningens bittersalt. Men om saltet mister sin sälta, hvarmed skall man
då salta? Hade icke saltet mistat sin sälta inom Lutherska kyrkan, skulle
inga blodsugare hafva funnits till. Det är äfven klart, att alla
blodiglar måste hysa ett dödligt hat till hvar och en, som på dem strör
sanningens bitterhet. Och som jag har en anledning att förmoda, att m. v.
consistorium icke tager parti af krögare, så är min anhållan, att, om
dessa till igelslägtet hörande personer ännu ytterligare vilja fortsätta
sitt yrke, de må framträda under öppet vizir, icke hemligen under
diktade namn, utan såsom äkta lutheraner, beifrande förmenta
oordentligheter och missbruk, hvartill de sjelfva gifvit anledning». Om Bucht
heter det, att han, «beherrskad af en infernalisk passion, som yttrat sig
såsom andeligt hat, trott sig såsom äkta lutheran och hänförd af den
ortodoxa gallans inflytelse på hjernan, böra förfäkta lutherska lärans
renhet, hvilken han förestält sig vara i fara att kränkas genom
läsarnes botpredikningar».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lllaestadi/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free