Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den att frågan om beskaffenheten af de andeliga sammankomsterna
och Læstadii sätt att omedelbarligen och medelbarligen leda dem
var ett föremål for stiftsbestyrelsens bedömande. Att icke desto
mindre genom länsmannen ingripa, domkapitlet oåtspordt, synes
vara en nog stark inkonseqvens. Antingen voro väl uppträdena
i kyrkan och »skolorna» af religiös beskaffenhet, och då hade
ej konungens befallningshafvande att sjelf taga befattning med
saken, eller voro de förbrytelser emot samhällsordningen, och då
ägde länsstyrelsen obestridligen rätt att genom polismakten
ingripa, eller också voro de båda delarne i det den religiösa
exaltationen föranledt afvikelser från den ordning lag stadgar.
Det synes hafva varit från denna dubbla synpunkt
landshöfdingen betraktat saken, om eljest hans åtgärd var en frukt af
den lugna reflexionen. Vi tro dock, att åtgärden svårligen
låter försvara sig. Stiftets biskop, som här var en ojemförligt
mer kompetent domare än landshöfdingen, hade, såsom vi sett,
förklarat dessa liikutuksia vara af andelig natur, och han hade,
för att förebygga missnöje å icke-læstadianernas sida, påbudit
en särskild gudstjenst för dem som fingo rörelser. Detta var
säkerligen icke landshöfdingen obekant, och om så hade varit,
skulle det hafva varit lätt att erhålla kännedom om
förhållandet. När nu vederbörande kyrklig myndighet uttalat sig öfver
de rörelser, som förekommo i kyrkan och som voro af samma
natur som de, hvilka ägde rum vid de læstadianska
konventiklarne, och några för samhällsordningen vådliga oordningar icke
förekommit i sammanhang med dem, utan folket i Pajala var
mycket mera laglydigt än på andra ställen; då lärer det få anses
afgjordt, att konungens befallningshafvande här öfverskred
gränserna för sin befogenhet. Från hvilken sida man än må se
saken, så voro dessa liikutuksia af religiös natur; någon våda för
samhället eller den enskilte hade icke visat sig om än farhågor
i det senare hänseendet hos en eller annan uppstått; ingenting
fans derföre, som kunde göra en störande inverkan af statens
myndigheter nödvändig. Hvad rätt hade då länets styrelse att
direkt ingripa på detta område? Vi äro långt ifrån att anse
staten böra ställa sig likgiltig för religiösa förhållanden. Utom
att statsmakten måste, såsom förut är antydt, skydda
medborgares lif och lemmar, om dessa genom religiös begreppsförvirring
verkligen blottställas, kan väl aldrig staten förhålla sig likgiltigt
i afseende på folkets religiösa uppfostran. En sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
