Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likgiltighet, som vore ett förnekande af statens etiska ändamål, bör
icke komma i fråga ens i de samhällen, der frikyrkligheten är
förd till sin yttersta, af förnuftet medgifna gräna. Men häraf
följer alldeles icke någon rätt för en statens embetsman att på
eget bevåg korsa vägen för den kyrkliga myndighet, som fått
att öfvervaka den religiösa undervisningen inom ett större eller
mindre område. Har en kyrkans embetsman härvid förfarit på
ett sätt, som strider emot statens högsta ändamål, och
vederbörande statsmyndighet, som dervid är berättigad att med sina
erinringar vända sig till den kyrkliga auktoriteten, icke kunnat
utverka någon ändring i förhållandet, så äger den förra att vända
sig till konungen som i vårt land är summus episcopus. Det
är också intet hinder för en sådan embetsmyndighet som
konungens befallningshafvande att utan alla meddelanden med den
kyrkliga myndigheten genast hänskjuta saken till regeringen.
Men helt annat är att gå till väga så som landshöfdingen i
Norrbottens län i här ifrågavarande sak. I samma fråga, der
vederbörande biskop fält sitt utslag, fäller länsstyrelsen ett
annat genom befallningen till länsmannen att ingripa som
polisman. Det må väl vara, att landshöfdingen betraktat saken
från förutnämnda dubbla synpunkt, men det hade ju gått an,
att innan en åtgärd vidtogs i strid mot det uttalande som ägt
rum från den kyrkliga myndighetens sida, meddela sig med denna.
Nu fick hela förfarandet ett odiöst utseende. På grund af
länsmannens rapport, som syntes hafva blifvit tillmätt en större vigt
än biskopens uttalande vid visitationen, likasom denne mindre
förstode saken än länsmannen på stället, underkände länets
styresman den åsigt som stiftets styresman uttalat. Så visade sig
landhöfdingens förfarande för den oinvigde. Man kan lätt tänka
sig, hvilka föreställningar församlingarna under sådana
förhållanden skola bilda sig om kyrkans förhållande till staten, då
länsmannen uppträder såsom en auktoritet öfver biskopen. Skulle
det höra till ordningen, att länsstyrelsen styrer och ställer inom
det rent kyrkliga området, måste det ock vara svårt för
presterskapet att uppfylla sina pligter, ty till dessa skulle det då
höra att lösa den synnerligen svåra knuten att lyda två
embetsmyndigheter, hvilka af mycket naturliga orsaker icke kunna
alltid betrakta sakerna från samma synpunkt och handla i
öfverensstämmelse med hvarandra. Emellertid, för att återgå till
landshöfdingens ifrågavarande skrifvelse, blef resultatet af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
