- Project Runeberg -  Lars Levi Læstadius. En kyrlig tidsbild /
98

(1876) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En sådan rättegång började i Carl Gustafs församling.
Några qvinnor hade i kyrkan derstädes fått liikutuksia, sedan
de anammat Herrans nattvard. En häradsskrifvare, som den
tiden bodde i nämnda församling och varit närvarande vid
tillfället, ingaf en klagoskrift till länsstyrelsen med yrkande,
att dessa qvinnor skulle straffas efter lag för kyrkoförargelse
Kronolänsmannen på stället fick då befallning att instämma
dem till häradsrätten. Då målet i september 1852 förekom,
intygade de såsom vitnen inkallade læstadianerna, att dessa
rörelser voro en verkan at den helige ande och de öfriga
vitnena kunde icke taga på sin ed, att rörelserna voro af
djefvulen. Med anledning häraf anmodades läkaren å orten att
afgifva sitt utlåtande i saken. Denne, hvilken var samme
man, som uttalat det fördelaktiga omdöme öfver den
læstadianska rörelsens sedliga verkningar i det hela, som vi förut
återgifvit, framhöll nu i sitt utlåtande, att Læstadius var rätta
upphofsmannen till detta »ohyggliga svärmeri», tadlade biskop
Bergman, som af pastorn i Pajala låtit sig öfvertalas att
medgifva en särskilt gudstjenst för deras skull, som hade rörelser,
inblandade i sin embetsskrifvelse en person, som icke med
saken hade det aldra minsta att skaffa, och betygade slutligen,
att dessa qvinnor voro sjelfva ansvariga för sina rörelser,
hvilka således voro sjelfgjorda. Icke ens efter detta officiela
intyg om hvad som angick och icke angick målet ville
domaren fälla de anklagade för kyrkoförargelse. Däremot ansåg
han sig böra hänskjuta saken till sundhetskollegiets bedömande,
helst som läkaren inblandat främmande personer och ämnen i
det honom affordrade yttrandet. Hurudant utlåtandet blef af
sundhetskollegium känna vi ej, men deremot är det oss bekant,
att de anklagade frikändes af häradsrätten.

Annorlunda dömde Neder-Kalix häradsrätt, som
visserligen tillhörde samma domsaga, men tillfälligtvis hade till
ordförande en ung hofrättsnotarie, hvars åsigter i dylika mål
icke öfverensstämde med den ordinarie domarens. Inför
sistnämnde häradsrätt hade en tjenstepiga blifvit stämd för
kyrkoförargelse, emedan hon efter nattvardens begående hoppat och
dansat i koret. Häradsrätten dömde henne saker till
kyrkoförargelse. Besvär anfördes i hofrätten. Till stöd för dessa
bilades ett intyg af en aktad prest, hvilken tjänstgjort som
adjunkt i Öfver-Torne, enligt hvilket intyg dylika rörelser voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 26 11:45:40 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lllaestadi/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free