- Project Runeberg -  Lars Levi Læstadius. En kyrlig tidsbild /
104

(1876) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den hafva varit, om den ägt rum, ehuru detta ej hade sin
orsak i afsmak för all naturforskning. Man har visserligen
utspridt, att han bränt opp sitt herbarium, sedan han blef
en den praktiska kristendomens och nykterhetens apostel
inom Torne lappmark. Men detta är så mycket mindre
förhållandet, som han till och med botaniserade de senare åren
af sin lefnad.

De uppsatser Læstadius nedskrifvit i ämnen, som äro
i och för sig kristliga eller beröra kristendomen, äro icke
få. De finnas dels i manuskript, dels tryckta. Vi skola
först egna vår uppmärksamhet åt de förra.

Ibland dessa förekommer först ett sändebref till
Jukkasjärvi församling,
skrifvet i den læstadianska rörelsens
början. Det är en ingalunda kort skrifvelse, aflåten i
Karesuandoboarnes namn på finska språket och sedan öfversatt
på svenska. Hållet i en mycket sträng lagisk ton,
utmärker det sig för ett språk, som täflar med det som
karaktäriserade de första i Karesuando hållna predikningarna.

Innehållet är i korthet en målning af det andeliga
tillståndet i Jukkasjärvi och i sammanhang dermed
uppmaningar till bättring. Församlingen framställes såsom denna
tid så försänkt i andelig död, att der icke fans en enda
väckt själ. Socknens invånare hade sju onda andar i hjertat,
hvarmed betecknades de laster, åt hvilka de isynnerhet voro
hemfallne. Detta sorgliga och farliga tillstånd målas med
lika bjerta som grofva färger, och bestraffningarna förekomma
i ett ofta hånande och groft bildspråk[1], som var det


[1] Vi skulle hafva lemnat ett längre utdrag af denna märkliga
skrifvelse, om icke ett hinder legat i uttryckens grofkorniga beskaffenhet.
Några mindre anstötliga ställen vilja vi dock anföra, hvarigenom
läsaren kan göra sig en föreställning om det verkligen passionerade i
Læstadii skrifsätt under den andliga rörelsens första tider. Så heter det:
»För dryckenskap, bränvinshandel och verldsbestyrs skull hafven I icke
tid att gråta: svordomarne äro edra morgon- och aftonböner, slagsmål
edra suckar, bränvinet eder nattvard; och då ruset stiger åt hufvudet,
så begynna edra ögon flyta af huggormstårar — — I menen eder hafva
Luthers tro, men hafven I Luthers vandel? Den som har Luthers tro
i hufvudskålen och en hednisk tro i hjertat, han är med hufvudet i
himmelriket och med hjertat i helfvetet». På ett annat ställe läsa vi:
»När bränvinsruset stiger i hufvudet, då får ock djefvulen höra sitt
namn. Det är hans ära, att menniskor taga honom till vittne på sitt
tal: förmodligen hafva de druckit brorsskål med honom, när de öfver
allt bära hans namn i munnen — — I Jukkasjärvi skola finnas dugliga
karlar och verldsvise, hvilka gått i skola hos gamle far 20, 30, 40 à 50
år och hafva lärt sig att dricka, svärja, slåss, idka bränvinshandel och
flå lapparnes renar på söndagen. En del svärja sig till helfvetet för
bränvinshandelns skull, en del hota dräpa dem, som för öfverheten vilja
angifva deras bränvinshandel. Och för dessa kristliga gerningars skull
mena de sig blifva prester, domare och landshöfdingar i mörkrets rike»
— — Äfven läsa vi: »Man kan förstå att den gamle Adam blir
högeligen förbittrad, då han icke får sofva i ro. Om någon vill känna på
hans pulsåder, strax resa hans söner sig opp och visa tänderna mot
den väckte, sägande »gack hädan du besatte och låt vårt samvete vara
i fred. Vi känna kristendomens sanningar bättre än du» — — Hvad
bryn I eder om, som pantsatt edra själar hos den öfverste
bränvinsborgaren» o. s. v. Detta är samma församling, som sedan genomgick en
sådan andelig omskapelse, att tillståndet kunde blifva föremål för de
loford, hvilka innehållas i förut (s 289, 1874 års årg.) omnämda
skildring af, såsom sannolikt är, församlingens pastor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lllaestadi/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free