- Project Runeberg -  Lars Levi Læstadius. En kyrlig tidsbild /
132

(1876) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

son. Möjligt är dock, att antinomismen icke är alldeles så
långt drifven, som orden innebära, utan att man vid
uttalandet af denna åsigt tänkt sig Kristi lag inbegripen under
evangelium. Detta hörer dock eljest icke till det
nylæstadianska framställningssättet, såsom här nedan skall visas.

Om evangelium läres nämligen, att det är läran om Gud
och hans verk för menniskorna och framför allt om Kristus
och hvad han för dem gjort. Denna lära verkar icke blott
tron, utan äfven i sin mån ångren. »Det är orätt lärdt,»
säger Heikel, »att Gud verkar väckelse ensamt genom lagen.
Denna är visserligen oundgänglig, för att visa menniskan, i
hvilka synder hon lefvat och hvilka verk hon utöfvat, men
predikan om Kristi död kan först riktigt krossa och smälta
menniskans hjerta, då synden och nåden ställas i bredd med
hvarandra. Det är synden, som förorsakat ett sådant
lidande hos Kristus.» Hvad man nu må säga om detta sätt att
betrakta saken, visst är att några vådliga konsekvenser icke
gerna kunna härflyta häraf. Så är deremot icke
förhållandet med sjelfva tillämpningen af evangelium. Enligt hvad
mycket trovärdiga personer påstå, äger denna ofta rum, då
icke anledning dertill förefinnes. Syndaförlåtelsens ord
frambäres nämligen till menniskor, som säga: jag tror, äfven om
de icke gjort sig bekanta med sina egna hjertan, icke alls
kommit till någon ånger öfver synden. Vi skola här nedan
närmare inlåta oss på denna fråga, då vi framställa
nylæstadianernes lära om bikten och absolutionen, just den
läropunkt, som både visar den största tendens till afvikelse från
den lutherska läran och är till sina följder den vådligaste,
om densamma får göra sig gällande i all den krassa
öfverdrift, hvartill den redan visat sig leda, så litet læstadianerne
sjelfva vilja medgifva, att så är förhållandet.

Med afseende på bikten och absolutionen må först
erinras derom, att Læstadius redan från den stora väckelsens
början lade mycken vigt på syndabekännelsen inför de
troende och på den af dessa meddelade absolutionen. Denna
lära tillämpades, såsom läsaren redan har sig bekant, på
ett sätt, som icke kan gillas af någon, hos hvilken ej
fanatismen öfverflyglat förståndet, ty man fordrade ett
detaljeradt uppräknande af synderna utan afseende på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 26 11:45:40 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lllaestadi/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free