- Project Runeberg -  Lars Levi Læstadius. En kyrlig tidsbild /
135

(1876) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

absolution. Huru strängt det hålles på den læstadianska
läran i detta stycke, skall längre fram med exempel visas.

Om nådens ordning synas åsigterna vara mycket
skiljaktiga. Den af Heikel framstälda förut omnämda åsigten
att väckelsen förmedlas genom både lagen och evangelium
torde delas af partiets flertal, och alla tänkande medlemmar
deraf medgifva tvifvelsutan, att denna verkan af den
förberedande nåden måste bestå i ånger öfver svnden. Men den
meningen har hos en del læstadianer gjort sig gällande, att
någon ånger icke behöfver gifva sig tillkänna före evangelii
emottagande med tron. Åtminstone hänvisar såsom ofvan
antydts en visst icke ovanlig praxis på tillvaron af en
sådan mening, i det att menniskor, som aldrig gifvit något
tecken till samvetsoro, endast behöfva säga: jag tror, för
att blifva af »församlingen» försäkrade om nåd hos Gud.
De som sålunda göra vägen till syndernas förlåtelse lätt och
beqväm, förklara att den föregående predikan af lagen, som
ägde rum på Læstadii tid, framkallat en allmän
emottaglighet för evangelii frälsande och lifgifvande ord. Men att
ändå icke syndens nöd skulle uppenbara sig på ett eller annat
sätt, utan tvärtom så dölja sig, att hela menniskans
förhållande vittnade om säkerhet, om likgiltighet för all religion,
ända till dess det kännbara behofvet af nåd med ens
frambröte på en læstadiansk konventikel, för att i ögonblicket
tillfredsställas, är lika litet rimligt, som det är, att
menniskor med dylika åsigter verkligen fattat betydelsen af lagens
verksamhet vid menniskans omvändelse. Vi måste skrifva
sådana meningar på räkningen af den antinomism, som hos
en del læstadianer kommit nära sin högsta grad. Och att
dessa medlemmar af partiet ingalunda äro ett ringa fåtal,
hafva vi all anledning att tro. — Att hos dem ibland
læstadianerne, som hysa dylika meningar, omvändelsen
sammanfaller med syndabekännelsen inför de »kristne» och den af
dem emottagna absolutionen, bör icke vara oväntadt.
Lösligheten i den dogmatiska uppfattningen har alltid den
natur att breda ut sig på ytan och samlar sig sällan omkring
en enda punkt. Der sjelfkännedomen bortresoneras, kommer
väl alltid tron att fattas på ett ytligt och för hennes sanna
väsende främmande sätt, och denna ytlighet måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 26 11:45:40 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lllaestadi/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free