- Project Runeberg -  Lars Levi Læstadius. En kyrlig tidsbild /
137

(1876) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egenrättfärdighet.» Derföre uppmanas åhörarne at partiets
predikanter och skolmän att «med trons ögon se på Jesus, att
de icke i anseende till den vidlådande synden, som gör dem
tröga att löpa i den kamp dem förelagd är, må med
tviflande tankar och otro bedröfva den helige Ande», hvilket
naturligtvis är mycket riktigt, om blott ej sådana uttryck
förekomma i det sammanhang att de uttala och befrämja
hyperevangelismen. Att framställningen ofta är ensidigt
evangelisk äfven i förevarande hänseende, hafva vi ej
anledning att betvifla, om än en sådan framställning ingalunda
godkännes af de mest upplysta læstadianerne, hvilka alra
minst lära vilja underskrifva de öfvermodiga, enskilt fälda
yttrandena om obehöfligheten af den dagliga bättringen.
Svårt är att säga, huru långt antinomismen i helgelseläran
sträckt sig inom partiet. Icke mindre svårt är att förstå,
huru de af dess medlemmar, som gått längst i förvändande
af trons begrepp, söka lösa den motsats, som finnes emellan
att taga syndaförlåtelsen af den hos »de kristne» inneboende
Kristus såsom varande trons objekt och likväl, för att icke
lefva illa, se på Kristus, fastspikad på korset, då frälsaren
sålunda såsom trosföremål fattas i helt olika förhållanden till
menniskan, så att det än är »Kristus i oss,» än »Kristus för
oss,» som blir den saliggörande trons objekt.

Lika motsägande och besynnerlig är åtskilliga
læstadianers lära om bönen. Det enskilda bedjandet blir af dessa
icke blott försummadt, utan äfven föraktadt. Ett sådant
bedjande betraktas som ett verk af egenrättfärdigheten,
hvarföre ofta icke heller någon uppmaning till enskild bön
förekommer i de læstadianska föredragen, och kanske hörer
detta såsom ett kännetecken till ett rätt förkunnande af
ordet i nylæstadiansk mening. »Det är,» har man enskilt
förklarat, »endast de kyrkokristne, som bedja till en död
Gud, en Gud, som har sitt tillhåll bakom molnen och från
hvilken intet svar kommer, han bor icke i himmelen,
såsom de egenrättfärdige förmena, utan han bor i de kristne.
Då man talar med en broder, så talar man med Gud och
genom honom talar Gud till oss. Den helige Ande beder
för de trogne i deras hjertan och manar godt för dem med
osäglig suckan, och denna barnaskapets ande ropar utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 26 11:45:40 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lllaestadi/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free