Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det læstadianska partiet har der en sidogren i den
s. k. Hihkurisekten. Denna är ända till namnet alldeles
obekant för læstadianerne vid Torne och Muonio elfvar.
Men redan namnet ger sektens læstadianska anor tillkänna,
emedan Hihkuri betyder den sekt, som har rörelser eller
liikutuksia. Dessutom visar sig redan af andra
omständigheter, att denna sekt är en till ytterlighet drifven
læstadianism. I ett bret till en finsk tidning af andeligt innehåll,
Kristillisiä Sanomia, skrefs från en person, som förklarat
sig hafva ett år före brefvets nedskrivande varit insnärjd
i denna sekts garn, men blifvit lossad derutur, att den
Hihkuri-predikant, som uppträdt på orten, varit från
Uleåborg, der læstadianismen har en af sina centralpunkter.
Dessutom bevisar den lösliga evangelism, som tillskrifves
Hihkuri, att det är ur nylæstadianismens vida brunnar denna
sekt öst.
Enligt de åsigter, som sektens emissarie i sin predikan
lagt i dagen, skulle man blifva en rätt kristen, om man
biktade, bekände sina synder och af honom emottoge
syndernas förlåtelse i Jesu namn. I denna bikt och absolution
innefattades »bättring, tro, salighet, allt.» Då fråga är om
helgelse och vandring i rättfärdighet, så vore ett nytt
biktande af nöden, så att detta skulle ersätta helgelsen. Efter
hihkurisektens åsigter vore bikten »den trånga porten,
korset, köttets dödande och trons vitnesbörd.» Men härtill
fordrades, att all synd, som man möjligen kan ihågkomma,
bekännes offentligt (vid sammankomsterna). Detta
upphöjande af bikten försvaras med vissa stycken af Luther,
hvilken så många sektmakare missbrukat och misshandlat.
Sådana skrifter af denna vår kyrkas lärofader, som icke
tala något om bikten, förkastas såsom understuckna, t. ex.
förklaringen öfver Galaterbrefvet. Derjemte uttalar sekten
den meningen, att det är ett tecken till otro, när man läser
mycket. »Vi böra icke mera,» säger man, »söka tron af
böcker, utan i hjertat,» hvilken mening stöder sig på
2. Kor. 3, 3. För öfrigt säges emissarien hafva med höjd
stämma uttalat stränga straffdomar, oaktadt den
hyperevangelism, som i sin krassaste form var hans predikans
innehåll. Men skall proselytmakeriet göra framsteg, måste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
