Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Erik Minck småfnyste, det betydde
gillande. Kinderna hade blivit än rödare, han
strök sig nervöst över hjässan, eller slet i
skjortkragen som om den varit för trång, men
ovanligt nog var det han som yttrade sig
oftast, likasom stötvis gav fart åt samtalet.
»Vi får uppleva en missräkning till, Sven,
innan vi dör» — förklarade han bland annat.
»Jag menar det här kamratmötet. Ett tjog
år är för länge, för lång mellantid, vi har
tappat bort varann och blir ilata och onaturliga
av alt pressas ihop.»
»Mycket kortare tid kan ha liknande verkan »,
inföll systern. »Jag har ett förslag — i kväll
ska vi smaka på C. F. Mincks ryktbara portvin,
det finns ännu ett halvt dussin flaskor kvar.»
»Vad har jag sagt, Malin, du är en märklig
kvinna 1» . . . berömde henne brodern med
forcerad livlighet — »dina idéer sväva inte i
det ovissa, de gå på djupet, ända ner i källarn.»
Vilket föranledde Sven Ingelet till en skämtsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
