Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låt vara att de stundom visa tacksamhet.
Hafva deras lidelser blifvit väckta, så veta de
icke till sig, de se ingenting, höra ingenting,
blifva med ett ord sagdt rasande. Jag för
min del är tyst och stilla, när lidelsens stormar
rasa inom mig.
Häraf torde framgå, att aporna i ofantligt
mycket äro alldeles som vi människor.»
Otto Erik Minck slog ihop häftet. »Nå,
vad tycks?» . .. frågade han.
Sven Ingelet teg.
»Ja själv är du författarn. Gubben Ulricb,
du minns, gav en gång i uppsatsskrivning
ämnet Ett av våra husdjur, och naturligtvis
valde du aporna. Inte kan du ha glömt det?
Jag tog ditt opus ifrån dig, och på min inrådan
skrev du helt anspråkslöst om vad rubriken
anger, inlämnade ett nytt och förbehållsammare
prov på din stilkonst. Du uttryckte dig ju
under skoltiden så . . . hur ska vi säga? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
