Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Eller ... ja om möjligt . . . lidelse, Sven,
ända till giftermål, det är allvarligt nog därjämte.
Minsann. Och din smak är ju säker. Tja, så
har jag funderat i min ensamhet. Jag föreställer
mig, ser du, att när livet prövar, vill pröva
vad en karl innerst går för ... så ger det
honom en god hustru. Inte en elak, utan en
god. Då visar det sig vad han går för. Vad
han är värd.» Och nu sökte Otto Erik Minck
sin räddning i en lorrolig grimas — »Hur
gammal är jungfru Durberg?»
Sven Ingelet drog på munnen. Emellertid
sade han endast: »Spela för mig, Otto
Erik!»
Denne hörsammade icke uppmaningen, utan
fortfor att tala lika ansträngt som förut:
»Här går jag och predikar visdom som en
yrkesman, Sven. Inte sant? Den har samlat
sig under mina vandringar från rum till rum,
ibland får syster Malin ett stänk av överflödet,
några vägledande maximer, dem tar hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
