Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt överenskommelse följdes även de
övriga åt, men till fots — Sven Ingelet och Leo
Lewenhult i bredd, Otto Erik Minck haltande
ett par steg bakom dem. Som ofta förr hade
de stannat vid Frimurarns grav, stavat på den
välbekanta inskriften, utbytt några lågmälda
ord och så vandrat vidare i riktning mot staden.
Natten var ljus, slilla och vacker. I parken
hördes redan fågelkvitter, enstaka, skygga
lockrop som åter tystnade. Himmeln
genomskinligt blek, små strömoln, rosenmoln i öster.
Mellan träden blänkte dammen, spegellugn.
Ljus, stilla och vacker var natten.
Ingelet gick med huvudet bart, inandades
luften i djupa drag, tigande, tagen av stämningen
— så föll honom något i minnet, han vände
sig om.
»Jag förstod av ett svar i afton ... ja
Fernlund har det visst brydsamt och knappt
fortfarande, Otto Erik, vi måste på allvar se
till att han får det bättre ställt för sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
