Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vilja . . . sträcka sina unga lemmar och
stilla öppna sin famn sedan när.. . stunden
kom av sig själv. Hon skrev: »Din är jag,
dig vill jag tillhöra, det är ju min sista, sista
sommar, jag vet det.» Hon spådde sant.
En annan gång skrev hon: »Lyft mig på
dina armar, Sven, känn hur tung jag är av
min kärlek . . . och av din!» Jag såg på henne
— då rodnade hon svagt, lade hastigt till en
rad: »Nej nej, nu är du dum igen, Sven.
Barn får jag inte.»
Dina ord, Cecilia! Minns du?
Och hon skrev till förklaring, handen skälvde
men för att urskulda sig skrev hon: »Hur
skulle jag kunna få barn, jag som inte kan
tala med dem!»
Hösten 1905 bröt sjukdomen ut på nytt,
en bröstsjukdom — kort före jul dog hon.
Och en vecka senare uppfyllde jag mitt löfte,
brände vad jag gömt och velat bevara av
hennes små skrivelser. Icke kunde jag vägra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
