- Project Runeberg -  Breven till Cecilia /
132

(1920) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

murar, minst fem eller sex kilometer i längd.
Ännu några steg, ännu en smula tålamod, så
ingår jag i en ny värld, rättare sagt en gammal,
nutiden är mig fjärran och likgiltig.

Himmeln var molnfri, icke helt klarblå
nedtill, den skiftade i grönt, en fint stämd
fond för templens svagt rödgula färgton. De
antika helleniska templen. Långsamt gick jag
närmare, stannade, hjärtat slog starkt, jag
andades ut som befriad . . . visste icke från vad
... gick långsamt, långsamt närmare. Vilka
mästerverk 1 Vilka ädla proportioner, vilken
underbart lugn harmoni I Jag älskar stora och
enkla linjer, Cecilia, du vet det, slilla höghet
fyllde min själ, djup andakt grep mig. Främst
tänker jag därvid på det största av de tre:
Poseidontemplet, ofattbart majestätiskt,
odödligt, odödligt i sin form trots rämnorna, hålen
och ytans förviltring. Inga fulila detaljer,
endast varmt solguld och brunvioletta skuggor.
Länge, länge stod jag kvar i cellan, ensam,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmcecilia/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free