Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig hejdlösa friheter, det är lika klart som
att han för henne spelade huru länge som
helst. Då salt hon uppkrupen i den stora
renässansslolen vid ett av salsfönstren, böjd
över ena sidokarmen, ansiktet dolt av
armarna, det svarta, lockiga håret i ett
förtjusande virrvarr. Alldeles orörlig satt hon.
Och gjorde han ett uppehåll, om också bara
för att tända cigarren, långsamt lyfte hon
huvudet, blicken i de vackra, tårblanka ögonen
frånvarande, full av undran och drömmeri,
och så viskade hon: »Mer, mer, Flygelman!»
Och han fortsatte. Utan alt tröttna, ulan alt
ens vända sig om. Malin och jag på våra
givna platser i soffan under familjeporträtten,
sex lustigt troskyldiga målningar.
Ja den Egle! En gång sprang hon plötsligt
upp i extas, jag glömmer det aldrig, hon
slog armarna bakifrån om Otto Eriks hals
och kysste honom. Du skulle ha sett hans
min, Cecilia! Han var ond, allvarsamt ond.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
