Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Minck, verldens finaste man, läs ännu
en gång min sons beskrifning af henne! Den
är riktig. Liknar hon honom? Nej. Om
hvad som rör Eglé hafva brefven intet nytt
att säga mig. Jag har ett vacuum djupt inne
i mitt bröst, jag är hjertlös, jag vet det. Mera
har jag ej att säga, Ni skulle ej förstå mig,
ingen kan förstå mig. Det är sanningen.
Stilla och värdigt som min son skall äfven
jag, gamle, veta att försvinna.
Pulvis et umbra suinus.
Uriel Ingelet.
När systern återvände satt Otto Erik Minck
framåtlutad, hopsjunken, med händerna hårt
slutna 0111 brevet.
»Är det från någon som begär hjälp?» .. .
sporde hon.
»Nej» — svarade han sakta, likasom
uppvaknande, och strök sig långsamt över hjässan
— »ne-ej . . . den mänska som skrivit det här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
