Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att döma af min och hållning, tyktes
Erika stundtals försjunka i ett ljumt haf af
känslor: hon lät sig villigt öfverraskas med
att stå på trappan, stirrande efter hönsen
utan att se dem, eller med att envist vända
sitt fräkniga ansikte uppåt mot vårhimmelns
skyar. Kanhända berodde det på en
tillfällighet, att hon därvid gärna höll
någonting bräckligt i händerna, hälst någonting af
porslin eller glas? Första och enda gången
ett tilltal faktiskt rykte henne upp ur det
ljumma hafvet, spratt hon till och fälde
bräckligheten i stenbron. Det blef för dyrt
att tilltala henne.
I och för sig var ju detta stirrande intet
moraliskt ondt, men det kunde bli det med
tiden. Det kunde urarta till någonting annat.
Det kunde urarta till svärmeri. Och ingen
människa är så gammal, att icke svärmeri
är omoraliskt — det viste jungfru Mariana
Werlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
