Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är då ingenting att skratta åt,
minsann» — han låter lydigt sin långa, magra
gestalt sjunka ihop i den toma fåtöljen i
hennes närhet. Därifrån påminner han
envist:
»Nå, låt oss höra.»
Man märker af alt, huru afhållen hon är,
fru Ingrid, och huru uppskattad af sin
omgifning. Enhvar af sällskapet tror och
hoppas, att när hon nästa gång bryter
tystnaden, skall hon afge en förklaring. De
tycka alla så om att höra henne tala, och
hennes skratt är alldeles betagande. Det
är någonting så förnämt öfver henne, där
hon sitter i den gammaldags stolen, som
gungar så ljudlöst — spetsen af en liten
sko underhåller farten.
Sa säger hon:
»Har man blifvit gammal, så har man
väl äfven varit ung. Ja, inte alla ... men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
