Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättades, att dess glänsande yta fördunklades hvarje
gång som någon hufvudtelning af den friherrliga
stammen begick en vanhederlig handling.
Närmast korsets högra sida hängde porträttet af
ättefadern, baron Georg Delvi. Han var aftagen i
kroppsstorlek, hvilken var ganska ansenlig, samt hade
ett stolt, hårdt ansigte utan några ljusare elementer,
I sägnerna, som ibland den lägre befolkningen voro
gängse om honom, omtalades han såsom en föga vek»
hjertad herre, och man påstod, att eldslågor hade vid
hans död brutit fram ur de öfversta gluggarne på vestra
tornet, men strax åter försvunnit, utan att man hade
kunnat förklara- deras uppkomst. Äfven hviskade man
om, att hans vålnad ännu irrade omkring i
slotts-hvalfven samt lät se sig vid utomordentliga tillfällen,
då alltid klädd i en glänsande riddarerustning ¿ned
nedslaget visir. I svartkonst sades han också hafva varit
skicklig; men derigenom hade han bragt vissa delar
af slottet i ett ohjelpligt och hemskt vanrykte. Hvar
och en som efter skymningens inbrytande vågat
beträda t. ex. de två rummen näst intill taflegalleriet
hade alltid råkat ut för någonting, som icke var fullt
uppfattligt for hans yttre sinnen, eller med andra ord
någonting, som man brukar kalla öfvernaturligt.
En tafla, ej långt ifrån den förste baron Delvi’s
porträtt, framställde en qvinna af ovanlig skönhet; hennes
anletsdrag bildade en ljus färgbrytning mot de mörka,
ovänliga skuggorna, som hvilade öfver flertalet af de
andra bilderna. Derfor såg hon dock ej leende eller
osmakligt mild ut, ej heller voro hennes ansigtslinier
för mjukt rundade. Det var endast en behaglig
finhet, åt hvilken en stolt karakter måtte hafva- lånat
något af sitt uttryck. Håret var brunakligt och låg
i lockar tillbakakastadt från pannan, som naturen
tycktes hafva danat för en krona; näsan hade ej det
vanliga felet — att vara litet oregelbunden —’ hon var
tvärtom af den renaste grekiska form; öfverläppen var
vackert böjd, ej för lång samt något trotsigt
uppdragen; ögonen hade en dunkelt skiftande färg. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
