- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
11

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

–Förre borgherms baron Constantin Delvis

porträtt är utfordt med verklig mästarehand. Första
anblicken deraf ingifver häpnad, hvilken känsla dock
snart öfvergår till det djupaste, sällsammaste intresse.
Jag stod länge framför denna taña försänkt i undran,
hvarför denne unge man, på hvilken naturen tycktes
hafva slösat sina yppersta gåfvor, dock hade detta
bittert vemodiga ansigtsuttryck. Hvilken dyster sorg
kunde väl hafva hamrat på emaljen i hans ögon ?
Hvilken svart erfarenhet hade väl ritat linierna kring
hans läppar?

-—I hvad sjukdom dog denne herre? frågade
jag den gamle tjenaren, som hade sig uppdraget att
visa slottet for resande.

— Det vet jag icke, — svarade han temligen
tvärt.

— Vet ni icke det, dog han icke här på
Ber-gelmo?

— Nej.

— Hvar dog han då?

— I Frankrike har man sagt.

Jag blef allt mera intresserad och lyckades
omsider att erhålla följande underrättelter: Baron
Constantin Delvi var en äldre bror till baron Arthur Delvi,
mannen i den ryska hofdrägten. Yid faderns år 1790
inträffade död tillträdde Constanstin Bergelmo jemte
flera omkring liggande vidsträckta domäner, under det
att den yngre sonen med en ganska ansenlig
förmögenhet i reda penningar slog sig ned i Petersburg.

I fem års tid vistades nu baron Constantin för det
mesta på sitt fäderneslott, der han i början gjorde sig
mycket älskad genom sitt ädla sinne och stora
välgörenhet. Han var god och rättvis emot hvar man samt
liknade föga sina stolta, hårda förfäder. Men på en
gång aftog allt detta och han blef sträng och
grubblande samt tog ingen del i andras nöd. Tydligt blef
äfven, att han började vaütrifyas på sitt slott, och när
han vid slutet af år 1801 beslöt att lemna detta för
att begifva sig ut, i främmande länder, så väckte det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free