Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liten herre af ljust, vänligt utseende och
omsorgsfullt städadt yttre inträdde. Arthur gaf honom en
hastigt välkomnande blick, och presenterade honom
der-efter såsom Legationssekreteraren Maritschy.
— Jag undrar, hvarför han är efterskickad, —
tänkte markisen och mönstrade den lille diplomaten
något misstroget, men då han dervid mötte dennes
redbara, vackra, förståndiga blick, kände han sig i stället
intagen af en angenäm välvilja.
Herr d’Herville fäste, som vi veta, mycket afseende
på ögonen och trodde sig nu uti herr Maritschys finna
försäkran om en älskvärd karakter, som väl kunde vara
värd uppmärksamhet och interesse.
Han insåg derjemte, att det ej skulle vara utan
nytta att tala med en redbar och klok person om
familjen Delvi, slottet Bergelmo m. m. Herr Maritschy
såg just ut att vara en sådan person ; det enda
besynnerliga var, att han stod i så förtroligt förhållande till
baronen samt att denne hade efterskickat honom.
I alla hänseenden var det kanske bäst att vara
försigtig. Herr Maritschy hade ett intagande yttre, men
han var diplomat, och markisen visste, att det fanns
personer, som egde förmågan att gifva sitt ansigte
hvad uttryck de ville. Att han misstrodde baronen,
var kanske orättvist, men det kunde han sannerligen
ej hjelpa. Baronens beteende hade ej varit en
uppriktig mans, och efter det sista samtalet syntes
förhållandena honom än mera invecklade och
hemlighetsfulla än förut.
Under det att markisen öfvertänkte detta, gaf
Arthur Maritschy en blick, som uttryckte en orolig
förvirring, hvilket denne väl förstod, och när sedan
baronen drog handen öfver pannan och såg bort åt
dörren till sitt enskilda rum, uppfattade genast den
lille herra sin väns Önskan samt hvad han i enlighet
dermed hade att göra.
Han drog sin stol närmare intill markisens, slog
obesväradt i ett glas vin åt sig samt började
konversera. Markisen rycktes häraf hastigt ur sina grubb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
