- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
58

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den så Ödsliga landet, der storhet och vildhet, mörker
och ljus så underbart blandades, och der elementerna
tycktes hafva befäst sig för att kunna tjuta sitt
upproriska ”ne/” mot menniskoviljan.

Der fanns en viss öfverensstämmelse mellan den
store Peters själ och den råe, kraftfulle ande, som
sväfvade omkring och herrakade öfver nejderna vid
Ne va, der fanns en viss likhet mellan den himmel,
som hvälfde sig öfver hans regeringstid, och den som
utbredde sig öfver Ingermanland.

Båda dessa himlar, oftast grå, mulna och höljda
med hotande skyar, hafva, när den dystra slöjan
kastats undan, fram tett ett lika egendomligt som
öfver-väldigande ljus.

Det skimmer, som omstrålade Peters lif, hade ej
sin källa i yttre omständigheter eller en gynnsam lyckas
leende, utan frambröt såsom en elektrisk ström ur hans
egen kraftige ande och bländade verlden med sina
gnistor.

Den underbara belysning, hvilken kastar liksom en
trollglans öfver Ingermanland, framströmmar ur den
förening, som himmel och jord här tyckas hafva slutit.

Ingermanland, öfvergjutet af morgon- eller
aftonsolens purpur, är en taña, hvars färgton endast en
gudapensel har kunnat frambringa: otaliga, glänsande
vattenspeglar ligga der, skilda ifrån hvarandra genom
sumpiga moras, ihoptrasslade småskogar och ñacka,
dels ouppodlade, dels sädbevuxna slätter. Igenom allt
detta frambryter med allvarligt majestät ’Nevas rika
vattenmassa, och just vid dess utgrening, der hvarest
det silfrade bandet delar sig i två, höjer sig Peter den
Stores väldiga stad.

Man tänke sig nu dessa trakter förgylda af
himmelens ljus, man tänke sig alla dessa vattenspeglar,
tillsammans bildande ett ofantligt prisma, hvilket solen
kysser vid sitt uppstigande och nedgående.

Denna kyss låter vattenspeglame rodna samt i
otaliga vinklar återkasta solstrålame, och af detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free