- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
69

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slita sig lös; den hand, som höll honom, tycktes vara
af jern.

Under tiden hade den öfyerfallne rest sig upp,
skakat af sig snön och slagit tillbaka sin kappkrage,
så att hans anletsdrag tydligt nog kunde urskiljas.
Derpå närmade han sig sin räddare och lade sin
hand på hans axel, yttrande: — Jag tackar för er
kraftiga hjelp, min herre. Ni kom i ett lyckligt
ögonblick: en sekund till, och det hade varit slut med mig,
tack vare den der hederliga karlen, som nu vrider
sig under edra händer.

Den röst och den ton, hvarmed dessa ord utsädes,
kom räddaren att spritta till och hastigt vända på
hufvudet för att kunna se honom som talat. Knappast
hade han fått ögonen på honom, förrän han utbrast:

— Min Gud, sire, det är då verkligen ni! Hvilken
förfärlig olycka var ej här på väg att ske!

— Åh, man höll rätt och slätt på att mörda
kejsaren, — svarade Alexander, ty det var verkligen
han, — och säg mig nu, min tappre vän, — fortfor
han, vänd till sin angripare, — hvem du är, och af
hvad bevekelsegrund du har slagit dig på lönmord?

— Jag heter Andreas Retsch, genmälde den
tilltalade med en vild och trotsande blick, — och om
ni ej vore en så hög herre, om ni ej ansåge ert folk
för slafvar, på hvilka ni opåtaldt egde rätt att trampa,
så skulle nämnandet af detta namn vara nog för att
komma er inse, hvarför jag har slagit mig på lönmord,
såsom ni kallar det.

— Andreas Retsch — upprepade kejsaren
tankfullt, ■— skulle ni kunna vara Andreas Retsch ?

— Man kallade mig så förr i verlden, nu heter
jag något annat. Det var roligt, att ni ändå ej hade
glömt bort mitt namn. Att ni ej känner igen mig,
undrar jag ej på, det gör nästan ingen. Jag har också
blifvit mycket förfallen, såsom ni ser.

Han kastade dolken på marken och förde handen
till sin mössa, så att hon for af, och tydligare än
förut kunde man nu se hans ansigte, hvars nedra del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free