- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
70

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var helt och hållet begrafven i ett långt, mörkt
tof-vigt skägg.

Det var ett hemskt, afmagradt ansigte, som kanske
förr i verlden kunde hafva ansetts vackert, när
kind-knotoma ej voro så utstående och ögonhålorna ej så
insjunkna; pannan var hög och lodrät samt fårad af
en mängd djupa linier, hvilka de båda åskådarne dock
ej kunde skönja på den mörka plats, der de stodo;
Ögonen voro stora och lyste med en dyster, feberaktig
glans, näsan var ädelt böjd och hjessan vackert
upphöjd samt alldeles kal.

— Eetsch — sade kejsaren, sedan han några
ögonblick oaflåtligt betraktat mannen. — Jag har länge
låtit söka efter dig.

— Förmodligen för att sätta mig i säkert förvar,

— svarade Retsch hånskrattande. — Ni fruktade min
hämnd, icke sannt? Godt, ni kan nu vara nöjd; min
kraft räcker ej ena till att slita mig lös från honom,
som håller mig fast. Jag är en fånge; ni kan nu låta
döda mig såsom skyldig till högforräderi.

— Gud förbjude det, — sade kejsaren vemodigt;

— mellan dig och mig kan ingen jordisk makt döma,
det förflutna sväfvar såsom en dyster vålnad öfveross
båda. Jag har sökt dig, ty jag har hoppats att i någon
mån kunna godtgöra hvad jag har brutit mot dig.
Nu sedan jag har sett dig, fruktar jag, att min
förhoppning har varit fåfäng.

— Så är det, — svarade Retsch med en lång
blick på kejsaren; — ingen godtgörelse för mina
lidanden kan gifvas.

— Hämnden är således det enda, som kan
tillfredsställa dig?

— Det är för den, som jag har lefvat.

Kejsaren stod några ögonblick tyst; derefter
vändande sig till sin räddare, hvilken hela tiden hade
stått orörlig med rockkragen högt uppdragen och
mössan djupt nedtryckt, sade han:

— Vi måtte hafva sett och talat med
hvarandra förr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free