- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
72

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Godt, jag litar på ert ord, och nu till det
andra: hvarför är ni så envis med att behålla ert
inkognito, just när det kan vara af någon vigt för er
framtid att aflägga det?

— Just deri ligger orsaken, sire. Mitt namn må
ej föröka den lista på egennyttiga lycksökare, hvilka
korsa er väg. Hvarken glans eller ■ utmärkelse kunna
för mig jemföras med minnet af denna afton. Det är
ej den krypande slafven, som har räddat en stor herres
Hf och ¿kar efter hans ynnest; det är en man, som
har återgifvit Ryssland dess ädlaste och störste son.

Kejsaren blickade ej utan rörelse på främlingen
och svarade: ’

— Du har rätt. Jag kan ej belöna en man
sådan som du Må det alltså blifva, såsom du vill;
dock en sak bör du ej försmå, och det är ett minne
af denna afton. — Han drog en ring af sitt finger
och räckte honom den.

— Tack, sire, — sade främlingen, förande
kejsarens hand till sina läppar.

— Du tyckes hafva byggt din lycka säkert; ty
du har ej grundat henne på andra menniskor, -
återtog kejsaren; — ödets vexlingar äro emellertid
mångahanda, och den stund kan kanske komma, då mitt ord
väger något i din lyckas vågskål. Om du finner det,
så fordrar jag; att du framlemnar ringen såsom ett
igenkänningstecken och vädjar, ej till kejsaren, men
till din vän Alexander.

De voro nu framme vid kejsarens släde. Alexander
steg upp och tillsade Eetsch att taga plats vid hans
sida; derefter vinkade han med handen till afsked,
och släden ilade bort.

Vid närmaste lykta betraktade den okände ringen;
den var af guld med kejserliga signetet graveradt i en
smaragd.

— Skall jag väl någonsin behöfva denna ring ? —
mumlade han. — Gud allena vet det, men blir det så,
skall kejsaren icke svika sitt ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free