Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De af våra läsare, som göra sig besvär med att
gissa, hafva säkerligen redan förstått, att den äldste
af dessa ynglingar var fideikomnrissarien till Bergelmo,
Georg Constantinovitsch Delvi.
Den yngre var hans kusin, Vladimir, baron Arthur
Delvis ende son.
Elisabeth satt tyst och lät sina blickar hvila på
de båda ynglingame. Måhända jemförde hon dem.
Hennes betraktelser afbrötos dook sQart af en betjent, som
visade sig i dörren och anmälde: grefvinnan Diebitsch,
Elisabeth gick ut i salongen for att taga emot sin gäst
Grefvinnan Diebitsch var étt fruntimmer om trettio
år, af en medelmåttig figur och ett fint, ljuslätt
an-sigte, hennes hår skiftade något i guld, hennes ögon
voro blå och tänderna bländhvita, så att hon tryggt
kunde småle, utan att behöfva snörpa på läppame.
Grefvinnan var ansedd för att vara vacker, dock
ej i så hög grad som Elisabeth Delvi. Detta visste
hon, och som hon var slug nog att ej vilja föra krig
mot någon, som skulle kunna besegra henne, så
sväljde hon sin harm och formerade intim bekantskap med
den sköna friherrinnan, öfverhöljande denna med
vän-skapsbetygelser och förbindliga ord af sådant slag, som
ett vackert fruntimmer vanligen består ett annat,
ännu vackrare.
— God afton, min söta Elisabeth, — helsade hon
nu med ett väl sockradt leende, — jag hoppas, att jag
ej kommer dig till besvär, jag kunde omöjligt motstå
begäret att helsa på dig, min förtjusande vän. Du
blef ju ej störd, eller hur?
— Jag ber dig, inga sådana yttranden, om du
behagar, — svarade Elisabeth förbindligt, — du vet,
att du alltid är välkommen.
— Ack, du är ständigt så vänlig och alltid lika
fraiche och charmant. — genmälde grefvinnan,
pli-rande på sin väninnas ansigte, för att om möjligt kunna
upptäcka någon bristfällighet, om icke annat, så
åtminstone en liten finne. — Ja, du bibehåller dig alldeles
märkvärdigt, — fortfor hon, envist granskande en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
