Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land vore moget för frihet och jemnlikhet, jag skulle
då ej ett ögonblick tveka att kasta spiran i stoftet
och säga till mitt folk: "lef fritt och lyckligt!"
— Du uttalar stora och värdiga tankar, min
Alexander, du hade förtjent att vara herrskare öfver en
annan nation än den ryska.
— Säg ej så, Nathalia, jag vill ej utbyta mitt
folk mot något annat, jag älskar mina ryska barn,
fastän de ännu ej på länge skola förstå atthandhafva
ett fritt folks skatter. Det kännes visst stundom tungt
att regera Öfver dem, och det hemliga missnöje, som
jag vet jäser bland frihetsmakame, gör saken ej
lättare, men så länge jag förmår, vill jag söka att
uppfylla mina en gång åtagna pligter, hvilka jag aldrig
skall kunna trampa i stoftet, ehuru jag någon gång
kan drömma om ett annat skönare lif.
— Det händer ofta mannen, att han drömmer
om någonting annat, än det han eger.
— Händer det ej äfven qvinnan?
— Kanske, man anklagar ju hela menskligheten
för ofömöjsamhet.
— Och det med rätta. Vår inbillningskraft är
ju rikare än verkligheten, om jag undantager ett och
annat saligt ögonblick.
— Och så länge det är fallet, tror du att vi
förblifva oförnöjda.
— Naturligtvis.
— Nå, om förhållandet engång skulle blifva
om-vändt?
— Då, ja då, Nathalia, har jorden blifvit en
himmel och menniskan måste hafva nått sin eviga urbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
