Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Alexanders inre blick hade framstått så fullt
tydligt, så förfarande klart skepnaden af en man.
Denne man var Andreas Betsch.
En djup suck höjde kejsarens bröst och med
be-klämdt sinne hviskade han: — Retsph, du lemnade
vedergällningen i goda händer, jag är träffad.
Och åter intog han sin plats vid marmorbordet,
och der fann morgongryningen honom ännu. -
En hård strid pågick i hans inre. Det var
striden emellan det gudomliga och det menskliga, emellan
det ljusa och det mörka elementet.
* Omsider reste han sig upp och yttrade: — Man
har lekt med mitt hjerta; jag är kejsaren.
Det menskliga hade segrat, och i de tre sista orden
uttryckte det sin seger.
Elfte Kapitlet.
Hämnden.
Den stora pendylen öfver soffan slog 9, då
Alexander med stadig hand fattade klocksträngen och ringde.
En kammarhusar inträdde.
— Besörj denna orders fortskaffande till
polisministern, — sade kejsaren lugnt och räckte mannen ett
försegladt bref.
Detta bref innehöll en arresteringsorder för
generaladjutanten, baron Konrad Kalisch.
En stund senare gick kejsaren ned i senaten.
Sedan göromålen der voro slutade, hade han ett
en-skildt samtal med krigsministern och ytterligare ett
med polischefen.
Först mot aftonen befallde han fram en släde
och lät köra sig till furstinnan Nerinsky.
Denna gång inträdde han ej oanmäld i hennes
salong. Hans besök voro ej längre en älskares.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
