Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte Kapitlet.
Ytterligare följder af maskeradbalen.
I hotell Delvi satt friherrinnan Elisabeth
framfor en treflig brasa, som hon hade låtit antända i sitt
kabinett.
Hon fann det angenämt att se, huru eldtungorna
slickade ved träd en och förtärde dem under smekningar,
och hon kom dervid att tänka på några ord, som hon
hade hört fallas för öfver fem år sedan. De orden
handlade just om en eld och om någon, som liknade
det elementet bra mycket, åtminstone i ljus och värme,
men som dock ej ville bränna, utan endast lysa den
som han älskade. Hade denna önskan väl gått i
fullbordan? Elisabeth var ej rätt säker derpå, men hon
trodde det nästan.
Otvifvelaktigt var åtminstone att han hade lyst
henne.
Men hon var ej lyckligare för det. Hon hade ja
derigenom endast varseblifvit den förfarliga tomhet,
som omgaf henne.
Var det väl en så förträfflig sak att tränga ned
uti sitt eget hjerta och undersöka hvad som fanns der ?
Var det ej långt bättre att, omedveten om sig sjelf,
taga dagen som han kom, utan att reflektera öfver «
om själen kunde känna sig tillfredsställd af hvad han
bragte ?
Nog hade hon varit lyckligare eller åtminstone
mindre olycklig förut, då hon ej hade befattat sig med
sådana saker. Men ändock — ja, hon förstod sig ej
sjelf — ändock ville hon nu ej återvända till det
fordna. Om det i detta ögonblick hade stått i hennes
förmåga att välja, så skulle hon hafva taget det
närvarande.
Men nog var det i alla fall en förundransvärd
sak att ej vilja byta bort sin olycka? Ja, i sanning!
Hon kunde ej förklara det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
