Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni egnar er helt och hållet åt er sjelf och edra
drömmar, ni försjunker i ett slags sorglig inre åskådning
och suckar inom er öfver missriktningen i edert lif;
är det icke så?
Elisabeth böjde tigande på hufvudet.
Generalen fortfor: — Jaga bort allt det der
genom att egna er åt en nyttig och ädel verksamhet.
Sysselsätt er med hvad ni förut har försummat:
make och barn. Man har ej kommit till jorden för
att sucka, utan för att lefva för någonting, och hvad ni
nu engång har valt, det måste ni äfven egna er åt.
— Ja, men om valet vore ett omätligt misstag...
— Så tänk på, att det numera ej kan hjelpas.
Jorden har sipa misstag, som kanske en gång skola
rättas i himlen. Här nere måste de bäras med mod.
Äfven jag har en och annan hård stund, då de mörkare
och lägre elementema i mina känslor vilja kämpa mot
de ljusare; men utgången af striden kan ej blifva mer
än en; och tro mig, Elisabeth, vore ni mig ej så kär,
så skalle jag aldrig ega kraft att säga er hvad jag nyss
har sagt. Ni bör förstå huru dyrbar er lycka är mig,
då jag till och med vill draga mig sjelf i bakgrunden
för att ej skymma bort det som ni måste se.
Generalen tystnade. Elisabeth såg att hans
ven-stra arm, som låg på stolskarmen, darrade.
— Han lider, — tänkte hon, — lider utan att
klaga, och går sin snörräta bana framåt, under det att
jag, som förorsakat allt, försvårar hans strider genom
min svaghet. Huru annorlunda kunde det ej hafva
varit! Att f& älska honom och älskas igen, att få
luta sig intill hans varma, ädla hjerta och se honom
lycklig...
Hon lade upprörd sin hand på hans arm, och Båg
upp på honom med en vek blick.
Badzivil reste sig hastigt. Det föreföll honom
såsom någonting inom honom bäfvade.
— Farväl, — sade han med kort röst, — farväl,
och tänk på hvad jag har sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
