Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ — Ja, han har ett briljant hufvud, säger Go-
r lowin.
— Pojkarne trifvas dessutom temligen bra ihop,
och det kan vara nyttigt för Wladimir att hafva ett
\ sällskap med Georgs flit och stadga.
— Ja, om bara exemplet ville smitta.
— ih, om Wladimir icke blir någon bokmal, så
i kan det gå bra ändå. Det är ej nödvändigt att vara
så grufligt lärd.
Maritschy smålog försmädligt. Han kom
ovilkor-ligen att tänka på, huru vanligt det är att visa
förakt för det, som man omöjligen kan tillegna sig sjelf.
Arthur märkte småleendet, men han sväljde sin
harm deröfver och fortfor att samtala med sin vän
om de båda ynglingarnes framtid, tills klockan slog 4,
då Maritschy tog afsked och gick.
Sextonde Kapitlet.
Tvänne ungdomar.
Om aftonen samma dag flammade en treflig brasa
i ett stort rum, som utgjorde de båda unga baronerna
Delvi’s studerkammare.
Vid ett rundt bord satt Georg med hufvudet så
pass nedböjdt öfver en bok, att hans vackra, svarta
lockar föllo sjelfsvåldigt ned i pannan. Han var
uppmärksamt fördjupad i sin läsning och tycktes ej på
4 minsta sätt hågad att fördrifva någon stund med att
tala med sin kusin Wladimir, som satt i en ländstol
framför kaminen och stirrade i elden.
Att någon släng af ledsnad hade för tillfället
insmugit sig hos denne sistnämde unge herre, syntes ej
otroligt; ty ett drag omkring hans ganska vackert
bildade jAun förrådde en liten grad af missnöje, och stund
efter annan upphörde han äfven att betrakta elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
