Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osannolikt, att han fruktar mig och gerna skulle vilja
störta mig. Den der lille herrn är hans gode vän och
hjelpare. Min instinkt har blifvit fin på sednare tider,
den bedrager mig nästan aldrig. Det är ej otroligt,
att man har spionerat på mig; det har någon gång till
och med förefallit mig så. Jag är ej längre säker här.
Vi måste bort. Bort från det ena stället efter det
andra, jagas omkring under oupphörlig fruktan
attbe-röfvas sin sällhet! O, Anita, om du visste huru dyrt
jag måste betala hvaqe minut af kärlek, om du visste
hvilken svart natt, som stundom sveper sig omkring
min fröjd!
Han steg upp och gick några hvarf af och an i
salongen, hvarunder han bemödade sig att framkalla ett
lugnt och leende uttryck på sitt ansigte. När detta
till någon grad hade lyckats, öppnade han beslutsamt
dörren till Anitas boudoir och trädde in.
Den unga italienskan var ej allena. På en stol
bredvid henne satt ett äldre, mörkt fruntimmer. Det
var hennes mor, signora di Villari.
— Madonna, — sade Fernando och lutade sig
Öfver Anita, — jag har en ledsam nyhet för dig.
— Hvad är det som ni behagar säga, don del
Riviera ? Har ni en ledsam nyhet, så tala icke om den!
Ni vet ju, att jag hatar allt ledsamt.
Anita log.
— Jag känner er svaghet, madonna, — återtog
Fernando i en ton, som han försökte göra skämtsam,
— men icke desto mindre måste ni hålla till godo med
hvad jag har att förtälja er.
— Nå, så säg då, du grymme spanior!
— Vi måste lemna Petersburg sed nast i
öfver-morgon.
Anita släppte sitt tag om Femandos hals och
utropade förskräckt:
— Lemna Petersburg i öfvermorgon! Vet du icke,
att vi äro bjudna på furst Trubetzkois stora fest?
— Jo, Anita, men vi måste försaka den. Vigtiga
skäl tvinga mig att resa nu, och du vill väl ej stanna
qvar efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
