Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| sköna Anita på hvad som skulle komma att inträffa.
Han, Maritschy, kände ett gripande deltagande för den
i unga italienskan, som var så innerligt fastad vid
marki-t sen, och kanske skullo få svårt att anse hans
hand-lingssätt på samma sätt som Maritschy.
i Yid dessa väl beräknade och med mild stämma
, framsagda ord bleknade herr d’Herville.
\ Maritschy såg det och återtog: — Jag ber er
ä ännu en gång att besinna de pligter, som ni har dels
emot er egen lycka, dels mot signora Anita. Eger
> ni väl ens rättighet att för en besynnerlig mans
be-I synnerliga infalls skull uppoffra en så ung, skön
varel-i ses sällhet.
j. — Men mitt gifna ord, min heder.
[ — Har ni ej också gifvit ert ord på att göra
r signora Anita lycklig ?
I — Ack jo, det är sannt. Mitt hufvud brinner
— jag kan ej tänka redigt. Ni måste unna mig en
stunds lugn för att öfverväga.
— Gerna. — Maritschy såg på sitt ur. — Klockan
är nu ett, — sade han, — jag skall aflägsna mig och
återkomma om en halftimme för att mottaga edert
svar. Men förhasta er ej nu och hys inga dåraktiga
förhoppningar om att kunna komma undan, ty ni är
väl bevakad. Tänk på hvad signora Anita skulle
blifva utan er här i verlden, och föreställ er hvad
hennes hjerta skulle känna i det ögonblick, som hon
nödgades inse att den man, som hon älskat högre än
allt annat, hade bedragit och vanhedrat henne. —
Maritschy beledsagade dessa ord med en varm blick,
bugade sig och gick.
När markisen hade blifvit allena, stod han
orörlig — en nattsvart smärta, huggen i marmor — och
försökte att tänka. Men tankarna böjde sig för
svallvågen af hans sorg, liksom sjögräset böjer sig för en
stormig bölja. Han kände knappast i detta ögonblick
att han hade tankeförmåga, han kände blott att han
hado ett hjerta. Och detta hjerta drog nu till strids
mot allt annat. Dess härskri var Anita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
