Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mahanah och Lejana föll o till Aleck Kahns fötter;
deras tårar vätte haus mantel.
— Lefven väl, — sade öknens Khan. — dragen
ned åt de blomstrande dalarne och varen glada i odra
sinnen. Aleck Khan återgifver friheten till den unga
fågeln, som har längtat bort från hans tält och hans
palmers skugga. Hans väg skall blifva ödslig såsom
den ensamma vaktelns; men han skall ändock hafva
mod att lefva. Aleck Khan skall lefva för öknens
vilda barn, och i den brännande sanden skola hans
ben en gång bäddas. Lef väl, Lejana, mina ögons ljus!
Lef väl, Mahanah, min broder!
Aleck Khan trädde åter in uti sitt tält. Hans
fader var borta, men på den gyllene kronan strålade
kärlekens, vishetens och kraftens stjernor i nytändt
ljus, och fållen på hans mantel var öfversållad af klara
diamanter: det var Lejanas och Mahanahs tacksamma
glädjetårar/’’
Sagan var slut. Alexander lade långsamt bort
det Bista bladet. Ett djupt allvar speglade sig i hans
anlete, och tankfullt stödde han liufvudet mot handen.
Och natten förgick allt mer och mer, men
kejsaren förblef orörlig i samma ställning, och först
morgongryningen fann honom sofvande, utsträckt på
otto-manen.
Nittonde Kapitlet.
Upptäckten.
Vid tiden för vår berättelse hade hvarje verkligt
elegant rysk salong sin lilla vinterträdgård, visserligen
enkelt anordnad, men smakfull och prydlig.
Vanligen bestod den endast af några stora lådor med
yppiga orangeträd, acacior eller kamelior, ställda så, att
de bildade fyrkant mot en af väggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
