Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lät att göra sina betraktelser, ehuru han var van vid
att se dem.
Han fann behag uti att jemföra den mjuka mossan,
på hvilken han trampade, med gröna barrmassorna,
hvilka hängde öfver hans hufvud. Det ena af dessa
ting var så vekt, det andra så stelt och äfven litet
ovänligt. Hvarför skulle nn just det stela och
ovänliga hafva kommit högre upp än det mjuka och veka?
Det skulle bestämdt vara mycket roligare att
trampa på det der stolta barret och se upp på den
böjliga, ödmjuka mossan.
Han lutade sig ned och bröt en liten hvit blomma,
som till hälften dold växte vid randen af gångstigen,
der han gick fram. Det var en vacker blomma med
en klar daggdroppe i kalken; han såg det och fäste
henne varsamt i knapphålet på sin gröna jagtrock
och tänkte derefter att gå Vidare; men i detsamma
varseblef han ännu en blomma på samma stånd. —
Yi veta så litet om växterna, — tänkte han, — och
hvem kan vara säker om, att två små blommor, som
naturen har satt på samma rot, ej finna det svårt att
skiljas åt? Det förefaller mig, som um den, hvilken
jag har lemnat q var, har ett sorgset, öfvergifvet
uttryck. Jag tror, att jag skall taga henne med och
fästa henne bredvid sin syster.
Han gjorde så och såg derefter på sin fångst
med ett glad t leende, som man verkligen ej kunde
finna annat äu vackert.
— God morgon, baron Georg, — sade i detta
ögonblick en manlig stämma tätt bakom ynglingen.
Georg vände sig om och varseblef skogvaktaren
Kurt Randel, tillsammans med hvilken han stundom
brukade jaga.
Han besvarade vänligt hans god morgon och lyfte
på sin hatt, något som han aldrig brukade underlåta
vid en helsning, om denna än gällde en aldrig så ringa
person.
— Har jagten varit lyckosam ? — frågade Randel
med en pröfvande blick på Georgs skjutväska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
