- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
153

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ynglingen skrattade och pekade på sina båda
hvita blommor.

-r- Detta är allt hyad jag har fått, — sade han,

— men jag gick heller ej ut i dag med några särdeles
mordiska afsigter; jag tog ej ens Kastor med mig.

— Men bössan och skjutväskan.

— Ja, ser Randel, tillfallet gifver oss någonting
ibland, och då böra vi ej stå handfallna. Man skall
aldrig gå ut helt oförberedd på hvad som kan inträffa.
Har Randel sjelf varit ute på jagt i dag ?

— Ej egentligen. Jag har bara varit ute för att
se efter, om allt varit fredligt i skogarne.

— Och nu går Randel hem för att äta frukost?

— Ja, det slår in, herr baron.

— Det är ett litet vackert boställe, som Randel
har; men jag tycker, att Randel bor så ensam der.
Om jag vore skogvaktare, så skulle jag bestämd t gifta
mig; och då hade jag någon, som lagade till min
frukost, när jag kom hem från mina morgonvandringar.
Det tycker jag skulle vara trefligare än att sjelf gå
och stöka med sådant.

— Jo, jo, — menade Randel och såg ned på
marken, — det kunde väl icke vara så oriktigt det.

— Nå, gör det då, Randel! Skaffa sig en liten
hustru, som ser vacker och vänlig ut, och bjud mig
sedan någon gång på frukost i den lilla björkdungen!

Skogvaktaren skrattade och förklarade, att han ej
alls var obenägen härtill; och pratande om detta ämne,
som Georg ansåg helt vigtigt för en ensam skogvaktare,
började de tillsammans gå framåt vägen, som ledde
till slottet.

Innan de hade hunnit ut ur skogen, föreslog dock
Georg, att de skulle utbyta talandet mot en liten
jagtvisa.

Georg tyckte om sång, helst uti skogen, der han
trodde det passade bäst, emedan både träd och fåglar
voro musikaliska. Äfven sjöng han sjelf med
ganska mycket behag och friskhet, och skogvaktaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free