Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söm man bär, en outplånlig flack, uppslukar hvaije
mild fröjd i själen^ liksom en snödrifva isar och
förstör en ljuf blomma.
I mitt inre ligger ett sådant der medvetande och
gnager. Verkligheten torusftr fram omkring mig såsom
ett strömdrag, och hvart jag blickar, så gapar under*
gång mot mig. Pligtens bana Vet jag, men huru ega
kraft att vandra den nu?
Dock, att förödmjukas inför andra är svårt, men
att förödmjukas inför sig sjelf är förfärligt. Att vid
hvarje juvel, som jag fäster i mitt hår, nödgas tänka:
denna glans ar stulen; och att vid hvarje steg, som
jäg trampar på de svällande mattorna, erinra mig, att
de tillhöra en annan, är väl långt bittrare än att
sakna både juveler och mattor.
Men huru kunna bringa Arthur till samma
öf-vertygelse? Hvarje forsök skulle blifva fåfängt — jag
har sett det. Hans rättskänsla ligger för djupt
begraf-ven. Georg är nu sjutton år. Således är det ej långt
qvar, tills han bor tillträda det, som tillhör honom.
Han älskar ej flärd och yppighet — jag är
öfver-tygad om, att han frivilligt skulle lemna en del af sina
rikedomar till Arthur. Vi skulle då lefva något mera
indraget, men slippa att rodna inför oss sjelfva.
Store Gud, om det v kunde blifva så! Men nej,
det kan det aldrig. Den vinge, som en gång har
blif-yit bruten, kan ej mera lyfta sig mot höjden, och
någon ny växer aldrig ut. Imellertid måste jag
försöka, måste arbeta utan att tröttna. Och sedan...
ja, sedan skall kanske mitt lifs stora misstag rättas i
himlen. Han sade ju så. — Jag skall tänka på, att
jag måste blifva värdig honom. Det är en stor och
kraftig tanke. Det förefaller mig som om den stödde
min själs mod och bar inom sig fröet till en
omätlig glädje.”
Friherrinnan Delvis tankar öfvergå här till ett
mildt, smekande drömmeri, hvilket drager sig öfver
hennes sjal liksom en fin sky af en ljus, obestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
