Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ett gladt, jemnt lynne och medelmåttiga
förstånds-förmögenheter med en verklig ooh djup hederskänsla.
Han hade i sina yngre år varit hvad man kallar m
glad själ, men derjemte en tapper krigsbuss, som hade
förstått att göra sig afhållen lika mycket genom sitt
mod som genom sitt friska, skämtsamma sinne. Han
var ryss till börden samt hade tidigt egnat sig åt
militärståndet. Vid 30 års ålder erhöll han
ryttmä-stares grad och började då att fundera på att slå sig i
ro och inrätta ett fredligt familjelif på en af sina
egendomar. Men i detsamma utbröt 1799 års krig.
Alla Wernoffs giftermålsplaner bortflögo nu med
ens, och hans drömmar om små ljuslockiga tultiDgar
dunstade bort i krutröken.
Kärleken fångade dock snart på nytt den unge
krigaren i sina snaror och nu vida starkare än förra
gången.
I en af de lombardiska småstäderna, der några
ryska regementen blefvo inqvarterade, fick Wernoff
se en ung italienska, hvars skönhet gjorde det
häftigaste intryck på honom.
Lika betänksam som han i fosterlandet varit med
sitt tillämnade frieri, lika hastig blef han nu med sin
kärleksförklaring. Den stolta sköna vägrade dock att
bönhöra honom. Ursinnig, svor Wernoff att låta skjuta
ihjäl sig i nästa drabbning, och ytterligare eggad af
det till hälften föraktliga småleende, hvarmed hon
af-hörde dessa ord, kastade han sig i slaget vid Trebbia
rakt in i den fientliga elden. Han lyckades äfven
erhålla en muskötkula i bröstet, en annan i armen
och ett djupt sabelhugg i hufvudet. Sanslös, men
ännu vid lif, affördes han till närmaste sjukhus, der
man hade föga hopp om hans vederfående.
Ryktet om ryttmästare Wernoffs fabelaktiga
tapperhet i slaget vid Trebbia trängde omsider fram till
föremålet för hans dyrkan ooh uppvärmde hennes kalla
hjerta.
Hennes tankar började oupphörligen kringsyäfva
den blonde, ganska vackre ryssen, oeh omsider mog*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
