- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
161

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nade hennes beslut att besöka honom på det sjiikhus,
dit han hade blifvit afford.

Det är en ovedersäglig sanning, att den, som en
ung qvinna tänker mycket på, är föremål antingen för
hennes kärlek eller hennes hat. Som nu ingen qvinna
gerna hatar en man, som för hennes skull låtit skjuta
hardt när ihjäl sig, så är det temligen klart, att
signora Beatrix di Carnoli, (så var den stolta
skönhetens namn) älskade eller åtminstone började älska
Eberhard Wernoff.

Denna intressanta känsla minskades ingalunda
efter besöket på sjukhuset, der hon hade funnit honom
i vild feberyra med hennes namn på läpparne.

Hennes första besök blef ej det enda, och den
tappre ryttmästaren blef, så fort som hans farliga
tillstånd det tillät, flyttad till hennes föräldrars hus, der
hans tillfrisknande gick framåt med jättesteg under
Beatrix’ vård. Så länge mattigheten qvarhöll honom
vid sängen, uttalade hans läppar intet ord om kärlek,
men första gången, som han åter hade i kläd t sig sin
uniform, rusade han in till Beatrix och bedyrade vid
allt hvad heligt var, att han ej kunde lefva, om hon
icke älskade honom. Bindeln om hans panna var för
dep unga italienskan ett ganska säkert bevis på
trovärdigheten af hans ord, och besegrad af styrkan i
hans kärlek, sjönk hon till hans bröst. Efter några
dagars ömsesidig sällhet ryckte sig Wernoff ur sin
älskarinnas armar för att återvända till sitt regemente,
denna gång bedyrande, att han ej frivilligt skulle låta
skjuta sig.

Så fort fred hade blifvit sluten, ilade Wernoff
åter till Beatrix, och länge dröjde det ej, innan han
hemförde sin unga maka till Petersburg. Några år
sednare blef han far och slöt jublande i sina armar en
liten dotter, i hvars späda drag han upptäckte en
förvånande likhet dels med sig sjelf, dels med Beatrix.

— Hon har din panna och näsa, Beatrix —
brukade han säga, — men håret liknar mitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free