Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munnen sad^ nästan lika mycket, när han teg,
som när han talade, och hastigt som vårvindar vexlade
löje och allvar om på de mjuka, friska läpparne.
Ögonen hade en vacker skiftande farg, hvaraf
sjelfva grundämnet var svårt att urskilja. Än tycktes
de blå som himlen öfver henne, än svarta som Styx
beskrifves, allt efter den känsla som fyllde hennes
hjerta, eller den tanke, som lifvade hennes själ.
Naturen hade nyttjat sin konstnärsmejsel, då hon
format Lillis anletsdrag, och doppat sin pensel i två
stridiga elementer, då hon målade irishinnan i hennes ögon.
Sådan var Lilli Wernoff år 1820, och en vacker
junidag samma år införa vi henne personligen för
våra läsare.
Hon satt på en grönmålad trädgårdssoffa tillika
med sin far, hvilken betänksamt utblåste tjocka
rök-hvirflar ur sin stora sjöskumspipa och oafvändt
betraktade sin dotter med ett visst uttryck i blicken,
som man skulle hafva velat kalla faderligt bekymmer.
Lilli lutade sig vårdslöst mot den ena kanten
af soffan och lät sina ögon följa vågorna, som
skymtade fram mellan trädstammarne, under det en och
annan solstråle förstulet och liksom på lek kysste
hennes vackra, lockiga hufvud.
— Jaså Lilli, — yttrade öfversten långsamt, —
du har således verkligen ledsnat vid vårt tysta, trefliga
hemlif och längtar ut i stora verlden.
— Du skall ej tro så, pappa, — svarade Lilli,
utan att se upp, — ditt sällskap kan jag aldrig tröttna
vid; men att någon gång få vara med på sådana der
stora fester, som du har beskrifvit för mig, skulle allt
vara förtjusande roligt.
— Har jag beskrifvit några fester för dig?
— Åh, har du glömt det? Du har ju många
gånger skrattat just åt min spända uppmärksamhet,
när du har berättat om hofbanketterna i Petersburg.
— Hurudan uppfostran man än må gifva en
flicka, så går hon dock aldrig från sin natur, —
muttrade öfversten ooh drog ett djupt drag ur pipan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
