- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
165

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag erinrar mig nu, att jag som hastigast har
berättat for dig om Härden och yppigheten vid hofvet;
men det skedde naturligtvis för att gifva dig afsmak
derför och ej för att skapa griller i ditt hufvud. En
hoffest är dessutom någonting helt annat än en
middagsbjudning på Bergelmo.

— Men, pappa, jag har hört, att baron Delvi lär
lefva nästan lika präktigt som sjelfva kejsaren.

— Åh prat.

— Och Bergelmo sen! Tycker icke pappa
åtminstone, att det ser bra dystert och majestätiskt ut ? Jag
biar önskat så n^nga, många gånger att få komma dit
och gå omkring i de stora salarne och i de mörka
löngångarne, der så många rysliga saker lära hafva
tilldragit sig.

— Jaså, hafva så många rysliga saker tilldragit
sig på Bergelmo?

— Ja, vet du ej dejt?

— Nej, men jag skulle vilja veta, huru det har
blifvit dig bekant.

En lätt purpursky färgade Lillis kinder, och med
något mindre säkerhet än förut svarade hon: — Mor
Helli har talat om litet for mig.

— Jaså, det är den gamla sladderkäringen, som
har satt myror i hufvudet på dig. Jag skall min själ
vänja henne utaf med sådana konster.

— Pappa, du skall ej vara ond på mor Helli! —
Lilli riktade sina vackra ögon med ett bedjande uttryck
på fadren —; ty alltsammans är min skuld. Jag släppte
ej gumman, förrän hon berättade hvad hon visste.

— Det tror jag nog — muttrade öfversten, —
äfvensom att mior Helli aldrig har haft en
uppmärksammare åhörar nna än just du.

— Det är utom allt tvifvel. Men nu, pappa lille,
skall du ej längre försöka att se bister ut och vara
förargad, hvarken på mor Helli eller Lilli. Du kan
väl förstå, att rysliga saker och spökhistorier från ett
gammalt slott egå ett oemotståndligt behag, när man
ar 15 år och litet vidskeplig af naturen. — Hon lade
sin hand smekande på öfverstens arm, och denna an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free