- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
170

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wladimir lutade sig härvid närmare intill Lilli
och uttryckte sakta den önskan att särskildt få blifva
hennes ledsagare, hvartill Lilli samtyckte utan att
rodna och derefter helt okonstlad t bifogade, att hon
redan länge hade önskat att få komma till Bergelmo.

Wladimir fann detta i högsta grad smickrande
för slottet och hoppades, att Lillis intresse för
detsamma ej måtte qväfvas genom första besöket.

Sedan Lilli härpå hade gifvit ett ganska artigt
svar, började hon tala om sitt eget hem och beskref
för Wladimir, huru Jakobsdal såg ut.

När hon hade slutat, täcktes Wladimir förklara,
att Jakobsdal måtte vara förtjusande, och uttryckte tillika
den förhoppning att någon gång i lifvet få se det,
hvarpå Lilli med femtonårig skyndsamhet företog sig
att helt enkelt inbjuda honom till sitt hem.

Denna inbjudning föll Wladimir mycket i smaken,
och helt obesvärad! uppgjordes det nu, att den unga
baronen skulle före veckans utgång aflägga ett besök
på Jakobsdal.

Straxt efter denna interessanta Öfverenskommelse
slutades middagen, och de äldre gästerna begåfvo
sig till salongerna, under det att de yngre, företrädda
af Lilli och Wladimir, anträdde sin vandring genom
slottet.

Den ende, som ej deltog häri, var Georg. Han’
drog sig oförmärkt undan och gick ned uti den gamla,
stela trädgården, der han i allmänhet tyckte om att
tillbringa en stund efter maten.

Han fann dock luften ej så sval som vanligt och
tyckte äfven, att himlen och träden saknade någonting
obeskrifligt, som de hade egt förut.

Men när han såg noga efter, så var hvalfvet lika
blått som det brukade, och träden voro bestämdt också
desamma.

Men någonting fattades likväl.

Det företöll honom, som naturen hade fått en
annan tärg, som om någon beståndsdel af dess fordna
belysning hade varit borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free