- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
181

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i fjerran försvinnande hafvet, hvars hela vestliga del
nu låg skimrande af aftonsolens glans.

Det var efter en lång stund och på en gång som
Georg och Lilli vände sina ögon från denna tafla för
att se på hvarandra, och första gången erforo de nu,
att det måtte ligga mycken förvirrande trollkraft i
en blick, ty de förmådde ej att såsom vanligt låta
ögonen mötas i dröjande lugn, utan de sänkte dem
hastigt och und$r tystnad.

Wladimir, som, utan att ana det, sålunda utgjorde
endast tredje personen vid detta poetiska tillfälle,
fram-tedde nu en egenskap, som är vanlig hos bipersoner:
han visade sig prosaisk.

Prosan sticker fram på många sätt och blir ej
minst störande, när hon talar i ett olämpligt ögonblick.

Det var just på detta sätt som Wladimir visade
sig prosaisk.

Under det att Lillis hjerta ännu darrade af
förtjusning och Georgs förstånd var omtöcknad t af den
obeskrifiiga förvirring, som Lillis blick hade
åstadkommit, fann Wladimir det obehagligt att tiga längre.

Han yttrade således: — Nu, fröken Lilli, vänta
vi med otålighet, att ni skall berätta oss någonting
om Rano.

Dessa ord återkallade Lilli till besinning, och hon
svarade med en’ förvånande säkerhet: — Ah, förlåt!
Naturen kom mig nästan att glömma både Bano och
hans historia.

Georg hörde hvad hon sade och häpnade deröfver.

Han förstod ej ännu, huru väl qvinnan vet att
hölja öfver känslor som äro henne kära, samt huru
fruktansvärd hennes förställningskonst är, just emedan
den är medfödd.

Lilli återtog: — Ranos historia är lång, och vi
kunna ej dröja här, tills jag har hunnit berätta henne
i sin helhet.

– Nå, berätta då endast så mycket af henne som
ni sjelf för godt finner, — svarade Wladimir.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free