- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
193

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var för dem detsamma som att fa återse
Lilli, och detta var tillräckligt för att tillfredsställa dem.

Ännu bildade tanken på deras vackra bekantskap
en harmonisk sträng mellan dem, och på denna sträng
hade hittills intet ovänligt ord dallrat fram sitt
skärande oljud.

Fredligt och intagna af ett gemensamt intresse
begåfvo de sig ned till bryggan, dels för att
promenera, dels för att efterse, om båtame voro i godt
stånd.

Under det att de voro sysselsatta med detta
sed-nare, yttrade Wladimir:

— Jag undrar hvad Lilli skall tycka om en sådan
här tillställning på sjön?

— Den kommer att falla henne mycket i smaken,

— Bvarade Georg.

— Tror du verkligen det?

— Ja, hon måste älska hafvet. Hon är ju sjelf
klar och skimrande såsom en solbelyst bölja.

— Kors, hvad du har blifvit poetisk!

— Det är väl ej underligt.

Wladimir höjde ögonbrynen med ett eget, litet
besynnerligt uttryck och återtog:

— Har du märkt, att Lilli tycks trifvas mycket
väl i mitt sällskap?

— Åh, det kan jag just icke säga.

— Jaså, icke det? Hon talade ändock i går nästan
uteslutande med mig. Och jag för min del får
verkligen säga, att jag aldrig, icke ens i hufvudstaden, har
sett någon flicka, som behagat mig så mycket som
Lilli. Det är en naiveté och en viss landtlig friskhet
hos henne, som sannerligen intager mer än det der
stela sättet hos stora verldens damer.

— Huru lyckligt för Lilli att du tänker så!

— Åh ja, det skulle kanske icke vara så dumt
för Lilli, om mitt tycke fortfor. Såsom det nu är,
skulle jag egentligen icke hafva någonting emot att
om några år gifta mig med henne.

Baronerna Delvi. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free