- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
206

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergelmo stod der svart och jättelikt. Det föreföll
såsom nattens borg i de dödas land, och på båda
sidor derom låg månglansens stilla, vemodiga blekhet,
än dallrande mellan de nordliga furuskogarnes
toppar, än kastande långa, hvita strimmor öfver de
syd-ligare, oregelbundna klippmassorna.

Årorna bröto vattenspegeln med långa, mildt
plaskande tag, och båten gled framåt.

Radzivil satt bredvid Elisabeth och Lilli mellan
Georg och baron Arthur.

Aftonens poesi hade fängslat alla. Ingen talade
högt och ingen skämtade.

Man såg på nejden och man såg pä hvarandra.
Blicken och den stilla hviskningen utgjorde språket.

Elisabeth lutade sig stundom mot relingen för
att se ned i det mörka djupet. Vid sådana tillfallen
kom hennes arm att hvila tätt invid Radzivils, och
hennes Ögon att möta hans. — Hvad han var vacker
i afton!

Litet blek såg han ut; men det kom sig af
månljuset, och i ögonen låg någonting, som hon bestämdt
aldrig hade sett förut. Det var ett slags skimmer,
som stundom brann med dunkel glöd och stundom
tynade af till ett mildt glänsande, vemodigt sken.

Han såg så sällsamt på henne och hon tyckte,
att hans blick gick djupare än vanligt.

Månne den trängde ända ned i hennes hjerta.

Radzivil var sig äfven icke lik. Det var så skönt
omkring honom, att hans själ höjde sig och ville
bryta fram öfver de vanliga skrankorna.

Det blef så varmt och fullt inom honom; hans
känslas djup svallade upp mot sin yta och krossade
dess lugna jemnhet.

Det var vid en sådan svallning som hän lutade
sig ned och ett ögonblick lät sina läppar brinna mot
Elisabeths arm.

Detta skedde så stilla oförmärkt, att ingen kunde
se det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free